Reclaim The Media ;) – Ett Försvarstal Till Journalismen och Media

Jag har jobbat i mediabranschen länge, med vissa avsteg här och var, men alltid varit väldigt nära och intresserad och följt alla de skiftningar som kommit och gått. Internet var en jätteövergång och jag var med redan i mitten på 90-talet och beta-testade aftonbladet.se samt gjorde var med om både redaktionella, annons- och webtestprojekt på nya vägar 99-00 på Dagens Nyheter. Gjort specialprojekt som var black-ops för andra tidningar och tycker mig ha en rätt bra koll på ämnet totalt sett.

Jag arbetade länge som mediarådgivare där jag var i konstant kontakt med tidningars redaktionsledningar och sett väldigt många lanseringar av olika tidningar och övriga mediegrupper. Måste säga att väldigt många har verkligen tänkt igenom sina lanseringar, sina potentiella läsare, hur dom ser, varför dom skulle bli konsumenter av mediet, den journalistiska inriktningen, visionen med just den tidningen och faktiskt inte minst varför dom skulle vara relevanta att försöka nå för olika annonsörer.

En sådan mycket lyckad lansering var Amelia, Amelia själv var ute och berättade, ritade och förklarade för oss som var stora annonsköpare men också som hade en rätt lång relation med Bonniers. Det fanns god tanke, bra research, man bröt en del ny mark och visade på att man verkligen gjort sin hemläxa. Det var enkelt att fatta ett beslut att köpa annonsutrymme och engagera sig i tidningen. Självklart är man alltid lite extra noggran och kritisk till nya lanseringar oavsett om det är ett helt nytt medium som TV, Radio, Digitalt eller bara en enkel tidning…

En sak lärde jag mig tidigt, bra material är man beredd att betala för faktiskt, antingen med tid, köp av mediet eller aktivitet med annonsörer/samarbetspartners. Det jag vet är att Stampen som är bl a Göteborgs-Postens moderbolag arbetar för att hitta nya affärsmodeller för media om hur man kan mäta effekter och få betalt den vägen oavsett om det är digitalt, print eller etermedier. Hur det faller ut ska bli intressant men det är en lång väg och är man en liten tidning är det betydligt svårare att göra detta arbete.

Redan sent 90-tal gjorde vi ett räkneexempel på att distribuera tidningar digitalt på Dagens Nyheter, basen för detta låg i att kostnaden för tryck och distribution av papperstidningen åt upp prenumerationsintäkterna… dvs lönekostnader för anställda inkl journalister var tvunget att täckas via annonser… Detta faktum gillades inte av redaktionerna men var ett faktum. Att ge ut en digital tidning på motsvarigheten till iPad eller liknande var vår dröm redan då och vi räknade hem affären tom om vi mot en 2-3 års prenumeration skänkte dom en platta. Just för att vi kunde expandera både journalistiska möjligheter med grafik, färg och rörliga bilder samt utveckla annonsmöjligheterna som man kunde ta bra betalt för. Vi planerade aldrig för stora mängder fritt material, bara en basdel som teaser i princip… och de intervjuer vi gjorde visade på att det fanns täckning hos prenumerantbasen för den hypotesen.

Allt detta arbete blev egentligen omintetgjort av medierna själva i sin tävling att lägga ut gratismaterial och tro att banner/displayannonsering skulle kompensera för intäktsbortfallet… korkat men sant… Pay-wall lösningar har kommit och gått och jag väntar med spänning på att se vad som sker med plattorna nu. Jag har ett tips dock, prissätt prenumerationerna digitalt lägre för distribution och tryckkostnaderna är borta i prinicip… det är en väg att börja vandra…

Allt sedan bloggarnas gjorde inträde på allvar blev livet betydligt mer intressant rent informationsmässigt både media och marknadsmässigt då informationsövertaget jämnades ut en hel del mot det traditionella medierna. Efter det insteget har journalistrollen har alltmer ifrågasatts och bla Isabella Löwengrip dissar journalister och journalisthögskolan. med inställningen att den är ett skämt och startar tidning med sig själv som chefredaktör. HuffingtonPost är fortfarande för mig ett ganska skrämmande exempel på hur man paketerar om andras material och sen utnyttjar bloggare som ej får betalt för att ge ut en produkt som man sen tjänar bra med pengar på.

Det kan fungera om man inte har ambitioner att utveckla världen och att kunna sikta på att vara noga med källkritik, förstå sammanhang utifrån ett större perspektiv och förmedla dessa på ett sätt som gör att ett större antal människor faktiskt kan relatera till svårare ämnen och konsekvenserna av dessa skeenden. Det kräver både pedagogiska ävner, förmåga att förstå sammanhangen, hämta källinfo och kritik, intervjua och skriva… det är inget som gemene man/kvinna kan göra. Alla är INTE journalister som man gärna vill göra gällande från bl a det senaste webb-skottet Ájour som säger sig vilja bryta ny mark inom journalismen, man pratade upp det innan och självklart hängde twitterfolket på eftersom det var personer med mycket cred och kunnande som låg bakom detta initiativ.

So far är det i mina ögonen bara en blogg med lite mer fokus på läsarinteraktion och länkningar till andra artiklar. Självklart skrivs det också bra artiklar men den är ingenting som är särdeles nyskapande förutom just att skribenterna interagerar med de som kommenterar. Det är varken mer eller mindre än så… en blogg som inte verkar ha en långsiktig plan men den där låter jag Fredrik Strömberg uttrycka det betydligt bättre än vad jag kan i sin blogg.

Nu är det inte kompetensen hos de som är skribenter hos Ájour jag har en åsikt om för dom är kompetenta och skickliga yrkespersoner som vet vad journalistrollen innebär och är prisbelönta flera av dom. Det som jag vänder mig mot är att de faktiskt snyltar på andra mediers artiklar till en alldeles för stor del. Det är att i princip stjäla andra personers arbete. Jag vet inte vad affärsmodellen är eller rättare sagt som Fredrik påpekar i bloggen dom har ingen affärsmodell och man stoltserar med det… Helt ok men man ger inte världen något nytt och substantiellt och man gör en halv HuffingtonPost faktiskt, det ogillar jag!

Så vad måste till? Jo i mina ögon som faktiskt är en informationsfrihetsivrare så är det lite kluvet men bra saker kostar pengar, prenumeration på att få information paketerad av människor som har som jobb att försöka sålla och granska är något jag är beredd att betala för, och jag vet att majoriteten är det med… det handlar bara om paketering och att visa på att man tillför värde. Det är de flesta tidningar och mediahus rent ut sagt jävligt usla på, man vågar inte ställa sig upp och säga, Detta är vi bra på, detta ger vi dig, detta är våra kvaliteter som du betalar för och vill du känna dig rimligt säker på att få information vettigt paketerad och kvalitetsgranskad så kom till oss och våra samarbetspartners.

Så bra samarbeten, bra paketering, förnuftig marknadsföring, kreativ och begåvad läsarinteraktion och annonspaketering… lättare sagt än gjort men görbart!

Så försvara journalisten och kasta ut en och annan managementkonsult ur ledningsgrupperna för dom har ofta ett hjärta som inte ser kvalitet och mjuka värden som en vinnande faktor… LEAN och liknande i alla ära men det kostar att göra bra jobb…

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s