Varför jag inte tror på Tile

Vad är Tile tänker de flesta av er? Bild

Tile är den nya sortens tingest som ska hjälpa dig att hålla reda på nyckelknippa, mobil eller andra saker som lätt kommer bort…

Lite som den där saken man visslade på som satt på nyckelknippan och som pep tillbaka, Alltså sånt som vi som är lite äldre känner till…

Tanken är tämligen god och det är ett oerhört lyckad lyckat Kickstarterprojekt där man tog in 2,6 miljoner dollar i crowdfunding.

Basen är att du med mobilens bluetooth ska kunna spåra var dina saker befinner sig och i en större förlängning ska du kunna med en molntjänst be andra Tile-användare att hjälpa till att söka efter dina förlorade saker om du befinner dig längre ifrån området än vad bluetooth klarar.

De vill även att man ska ex Tile-märka sin cykel, mobiltelefon väskor i en förlängning.

Min kritik ligger baserat på just detta ovan nämnda.

  1. Bluetooth är inte optimalt, vi vet idag att oerhört få har bluetooth igång löpande på sina mobiler eftersom det är en ökänd batterislukare och batterikapacitet är guld idag.
  2. Att bygga ett nätverk med Tile-användare över ett större område är inte särdeles enkelt och där med faller hela idén med att ha just cloud search. Framför allt eftersom vi vet att det är så få som dessutom har bluetooth igång…
  3. Att sätta en Tile på cykel eller väska exempelvis gör ju att det syns och tjuvar är snabba på att ta bort saker som är kännetecken…
  4. Att ha det på sin mobil eller surfplatta är som en tautation, du har redan track my device för både iOS och Android inbyggt i systemet.

Så sammanfattningsvis är det en god tanke som ligger bakom det hela men utförandet och verkligt användande känns tyvärr väldigt konstlat.

Advertisements

Rekrytering en spegel av ditt bolag?

I en perfekt värld så är rekrytering av nya talanger till bolaget en snabb och effektiv process. Tyvärr ser verkligheten väldigt olik ut den, jag har omgångar varit i dessa processer och det är ibland vansinnigt frustrerande att se hur pass illa rekrytering passar med den bild många bolag vill ge av sig själva. De mest basala saker som idag är standard i relationer med kunder och sin omgivning som exempelvis tillgänglighet, tydlighet i budskap och effektivitet är de flesta fall helt och hållet försvunnet när det kommer till rekrytering. Få bolag har en sann talent management avdelning och när man väljer att rekrytera går man oftast ut till ett rekryteringsbolag som vunnit uppdraget på eventuella historiska meriter, förmodad kunskap i området och lägsta pris… Detta ger en hel del otrevliga följdeffekter i processen som jag ska försöka beskriva nedan i punktform:

  • Många rekryteringsbolag lever på minimala vinstmarginaler vilket gör att rekryteringskonsulterna har för många uppdrag alt lägger stor tid på att ragga nya… För de som söker dessa tjänster blir effekten att det är oerhört svårt att få fatt i ansvarig rekryterare för att kunna ställa frågor, pitcha in sig själva på tjänster som de ser att de skulle vara en god match för.
  • Ett antal av de rekryteringsbolag som finns på marknaden i Sverige har dessutom satt sig själva som gatekeeper ur det mindre lyckade perspektivet… Jag har exempelvis mer eller mindre blivit idiotförklarad och verbalt förnedrad av rekryteringskonsulter som helt enkelt inte har den minsta aning om området dom rekryterar till alt lever i en värld som fanns för länge sen eller bara är vansinnigt ignoranta.
  • Väldigt många platsannonser är en ren plattityd-matta med standard-ord och väldigt lite beskrivning om vad tjänsten de facto har för tänkbara möjligheter, det gör att man som sökande i par med ovan punkt har svårt att formulera ett förnuftigt ansökningsbrev då man helt enkelt inte har möjlighet att beskriva hur man matchar behoven
  • Just det där med att man standardfraserar annonserna kan ses som en kvarleva från tiden platsannonser låg i tidningarna och det var extremt dyrt att annonsera och plats där med var en avgörande del i den totala rekryteringskostnaden, den delen finns inte längre i och med den digitala revolutionen
  • När man talar med rekryterarna är de tämligen dåligt insatta i tjänsten som sökes och bolaget per se vilket inte heller ger någon djupare möjlighet att beskriva sig själv… Dvs man får ett urvalslotto när de som läser ansökningarna går igenom alla de brev som kommer.
  • Återkoppling på processen runt intervju är oftast tämligen dålig och det är långa intervall innan man hör någonting över huvud taget och i ett flertal fall har jag fått feedback långt efter att jag blivit anställd i ett annat bolag.
  • Rent generellt har man väldigt långa tidsramar för ansökning till en tjänst, i ett fåtal fall har jag varit med om ansökningsfristen har varit 1,5-2 veckor vilket nog kan ses som en optimal tid.
  • I de fall där det varit rekryteringar som skötts av bolaget själva är det väldigt ofta en hänvisning till en person som också är väldigt svår att nå vilket gör att man som kandidat till slut ger upp att ringa och skickar sin ansökning lite på vinst och förlust…
  • Jag har själv sett tjänster som verkar mycket intressanta men där plattityderna, otillgängligheten, valet av rekryteringsbolag, brist på information mm helt enkelt gjort att jag valt att inte söka trots att jag hade varit en utmärkt resurs för bolaget…

Alla dessa punkter är sådant som vilken varumärkeskonsult som helst skulle skjuta prick på direkt för det har en mycket mycket tydlig påverkan av varumärket. Idag är det dessutom direkt farligt för ett varumärke och bolag för framtiden att ha en dåligt Talent Acquisition-process då den dag det inte är hög arbetslöshet så hamnar man illa till. Dessutom sprider sig historierna mycket snabbt via våra sociala medier idag. Vad bör man göra för att få det mer effektivt och vettigt i en rekryteringsprocess? Jo det finns en ganska stor möjlighet att både positionera sig som bolag och arbetsgivare (employer branding) i det nya landskapet faktiskt…

  • Sätt upp en förnuftig plan för din rekrytering, titta på vad du behöver inte vad du ersätter för person. Finns det möjlighet att vässa företagets konkurrenskraft genom att tänka större? Och nej det är inte ett hot mot dig som rekryterande chef med en mer kompetent teammedlem…
  • Avsätt tid för de som är i rekryterande position att vara tillgängliga för frågor från kandidaterna (skriv ut tider i annons då de är tillgängliga), lämna inte det till rekryteringsbolag eller HR, de har sällan kompetens på mer avancerade positioner att kunna ta en diskussion eller mer djuplodande frågor.
  • Gör lite research på ditt rekryteringsbolag, vad har dom för rykte bland kandidater på marknaden? Speglar dom det jag vill att mitt bolags rykte ska vara?
  • Använd inte de vanliga plattityderna, framförallt inte i mer avancerade positioner… Det skrämmer faktiskt bort kandidater. Typiska plattityder är “högt i tak” (stämmer sällan), vi är en snabbrörlig organisation med korta beslutsvägar och liknande meningar och ord.
  • Använd gärna video så som exempelvis @nextU med Stefan Lidén i spetsen gör det gör annonser och beskrivningar betydligt mer levande och “sanna”. Visa kontor, potentiella kollegor och lite mer svepande om bolaget.
  • Kommunicera tydliga tidsramar till kandidater, det finns inget mer frustrerande än en obefintlig beskrivning av processen…
  • Gör gärna en liten microlösning för de som sökt som visar var man är i processen och när första urvalet är gjort så går det ut information till kandidaterna. (Det är en relativt smal sak om man har en bra databasmotor och en begåvad programmerare) och det kan användas till alla processer.
  • Snabba på processerna, det går för långsamt i Sverige… och framför allt ta dyk ner i Employer Branding tänkandet, det ger ditt bolag en bättre möjlighet att skapa ett komplett varumärke som bolag, inte bara för dina tjänster och produkter.

Vi står inför konkurrens om talangerna ännu mer och de nya generationerna på marknaden accepterar helt enkelt inte den gamla processen… Den är just det, GAMMAL

Månadens Marknadsfail #augusti

Efter att ha följt reklammarknaden i print och tv under juli och augusti tar månadens marknadsfail time-out i denna augusti-utgåva i en ren fit-of-depression… Jag vet inte ens var jag ska börja…

Den eviga följetongen Coop som överträffar sig själv i massiv och grundläggande inkompetens – ansvarig hos kunden och Creative Director på byrån borde fundera på ett karriärsval som underhållare på Kiviks Marknad

Garnier Fructis tar plattityderna till en ny nivå som får all kognitiv verksamhet att bara lägga sig i en blöt hög och spontant självdö

Att det äntligen blev “officiellt bekräftat” från YouGov att varken Media Markts fullständigt idiotiskt kreerade sock-docka och Sibas koncept funkar… vi andra har ju insett det sen rätt länge… vinnare på idiot-trenden – Elgiganten

Lägg sen till bilvarumärkets Mini:s nya pay-off – Excitement… jag säger fortfarande Torsten Flinck och Postkodlotteriet.. jag darrar av förväntningar på kommande stordåd från BMW Group Sverige och Jung von Matt…

Dom där Cannes-vinnarna kan dom vänligen gör något rejält åt saken för jag fruktar att slå på teven numer och det samma gäller även alla Reality-såpor som nog tar ett nytt rekord i lågvatten…

#Juli #månads #marknadsfail

Nu är det dags för lite yxklyvning på bristande logik, målgruppstänk, generella koncept för juli månad…

1. Trafikverket och SAS i grupp 😀

Trafikverket är fullständigt ohotad etta över idiotiska tilltag när man i år har valt att ändra kategoriseringen för när man klassar att ett tåg är försenat… till 15 min efter utsatt tid, precis så som SAS räknar… Detta gör att man inte behöver betala ut ersättningar bl a och det inte gör något om man inte är så precis… Skälet till omgörningen är att man jämför sig med just bl a SAS…

Att välja att jämföra sig med flyget som är ett mindre miljövänligt alternativ är att sätta sig själv fullständigt på fel plats, vid fel tid och på helt fel sätt… När man har möjligheten att skaffa sig en helt egen plats och skärpa sitt erbjudande istället… Hade jag varit SJ, Veolia, Arriva med flera hade jag protesterat högljutt och krävt regeringsingripande… eller är dom i tysthet i maskopi… 😀

Om man jämför med tågtrafiken exempelvis i Japan så räknas försening vid 1 minut… det är att sätta en standard… så Hej TRAF(S)VIKVERKET tänk om lite!

2. eDarling

Dom har länge legat och bubblat men nu får dom komma med här…

Konceptet med datingsajten för dig med höga ambitioner är per definition så oerhört snedtänkt att man har god lust att fnissa byxorna av sig… Fail ligger i många nivåer här förutom att köpt tv-reklam knappast borgar för att du når rätt målgrupp med exklusiva välutbildade singlar… TV är inte riktigt det effektivaste att då dessa personer nej…

Fraser som använts i reklamfilmerna – “Jag söker en man med stil” “Jag söker en kvinna med lika höga ambitioner som jag har” mm

Höga ambitioner... vänta nu var det inte en person att älska vi var ute efter eller var det ett forna tiders konvenansäktenskap mellan länder, industrifamiljer, adel?

On-line… well alla som varit på någon av on-line datingsajterna vet att det är högst varierande kvalitet på ärlighet när det kommer att presentera sig själv

–  Filmer… underbart usla och hårt stiliserade så man kan gråta http://www.youtube.com/watch?v=ytBfsx7ch2k http://www.youtube.com/watch?v=8jJmdrcqy4w

Vetenskaplig matchningsprincip… Heja, jo det är ju så att eDarling är tyskt och ja… ni fattar resten…

3. Pampers och Always en fin lite P&G-kombo

Sittandes efter middagen idag höll jag på att sätta kaffet i halsen när jag slog på TV:n back-to-back kördes 2 filmer som jag inte borde ha varit förvånad över men men…

Pampers först, blöjor som är torra upp till 12 timmar #WTF? Menar dom på fullaste allvar att barn ska gå med samma blöja i ett halvt dygn??? Med tanke på att det finns föräldrar som faktiskt mycket väl kan tänka sig att göra sådant och nu dessutom har fått blöjor som supportar ett idiotiskt beteende. Skulle du själv gå med något du kissat i, i 12 timmar??? Näe tänkte väl det… Kanske dom kan utveckla en speciella blöja till #Carema också som håller i 24 timmar??? #REN #IDIOTI

Always nya film som rullar på TV just nu med en kvinna som använder Always binda och en massor människor som hurrar vart hon än går och pay-off är because she is a winner ungefär… Det är ett mensskydd inte en Harvard MBA utbildning eller något… GÄÄÄÄÄÄSSSSPPPPPPPP.

Dåliga exempel på kommunikation?

Tidigare bloggar jag skrivit har behandlat ämnet kommunikation, varumärke, image och hur kunder och omvärld uppfattar dig som organisation eller person.

Ämnet ligger mig varmt om hjärtat för det är ett område jag arbetat i hela mitt yrkesverksamma liv oavsett om det varit som rådgivare, projektledare eller undersökare…

Vad som är tydligt är att det finns skilda läger verkligen när det kommer till reklam och kommunikation.

Ett exempel är den senaste “stormen” runt Visit Swedens twitterkonto @sweden där @hejsonja har varit veckans kurator av kontot och tagit ut svängarna genom att i princip leka dum blondin och “ovetande” provokatör skapa en del rabalder. Det har skrivits och twittrats en hel del runt detta och mycket internationell press har det fått ibland annat Wall Street Journal.

Några som har skrivit balanserat runt det är Deeped Niklas Strandh och Mikael Zachrisson som försöker sätta perspektiv på vad som skett. Vad det blir av det får vi se, för varumärken och åsikter om dom ändras inte i en handvändning, men det är klart att jag som intresserad av varumärken och kommunikation delvis slår mig för pannan när man sett en del av de tweets som producerats medan andra är mer av karaktären jag ska försöka boosta bilden av mig själv och hypen runt mig…

För mig personligen är det lite som att se “ironiska generationen” gå igen och den som är mest kontroversiell är coolast… lite pinsamt men okej då…

Ett bolag som däremot inte fanns med på topplistan för juni över #idiotiskreklam #idiotiskakoncept är Telenor som med sitt manér nog satt ett rejält lågvattenmärke för hur pass mycket man kan idiotförklara sig självt och sina kunder…

Konceptet med den osäkra, nördiga, självupptagna och besserwissiga mannen i samtliga reklamfilmer gör mig så otroligt bedrövad… Varför inte visa på hur man kan göra bra och fina saker med familjen, yrket o livet? Vad är det som gör att man spelar på ängslighet, dryghet, ironi istället??? Den senaste filmen är så dum att jag blir gråtfärdig…

Så vad är provokationen, drygheten, ytligheten, det spelat coola egentligen värt? Det kommer an på det långsiktiga när det gäller varumärkesvärderingen. Vi ser det inte direkt och när vi ser det är det redan lite i senaste laget… skadan är skedd och tiden och kostnaden att bygga upp och nytt är hög!

Det vore så gudomligt skönt att kunna få se lite coolt positiva exempel på reklamkoncept och manér snart???

Reclaim The Media ;) – Ett Försvarstal Till Journalismen och Media

Jag har jobbat i mediabranschen länge, med vissa avsteg här och var, men alltid varit väldigt nära och intresserad och följt alla de skiftningar som kommit och gått. Internet var en jätteövergång och jag var med redan i mitten på 90-talet och beta-testade aftonbladet.se samt gjorde var med om både redaktionella, annons- och webtestprojekt på nya vägar 99-00 på Dagens Nyheter. Gjort specialprojekt som var black-ops för andra tidningar och tycker mig ha en rätt bra koll på ämnet totalt sett.

Jag arbetade länge som mediarådgivare där jag var i konstant kontakt med tidningars redaktionsledningar och sett väldigt många lanseringar av olika tidningar och övriga mediegrupper. Måste säga att väldigt många har verkligen tänkt igenom sina lanseringar, sina potentiella läsare, hur dom ser, varför dom skulle bli konsumenter av mediet, den journalistiska inriktningen, visionen med just den tidningen och faktiskt inte minst varför dom skulle vara relevanta att försöka nå för olika annonsörer.

En sådan mycket lyckad lansering var Amelia, Amelia själv var ute och berättade, ritade och förklarade för oss som var stora annonsköpare men också som hade en rätt lång relation med Bonniers. Det fanns god tanke, bra research, man bröt en del ny mark och visade på att man verkligen gjort sin hemläxa. Det var enkelt att fatta ett beslut att köpa annonsutrymme och engagera sig i tidningen. Självklart är man alltid lite extra noggran och kritisk till nya lanseringar oavsett om det är ett helt nytt medium som TV, Radio, Digitalt eller bara en enkel tidning…

En sak lärde jag mig tidigt, bra material är man beredd att betala för faktiskt, antingen med tid, köp av mediet eller aktivitet med annonsörer/samarbetspartners. Det jag vet är att Stampen som är bl a Göteborgs-Postens moderbolag arbetar för att hitta nya affärsmodeller för media om hur man kan mäta effekter och få betalt den vägen oavsett om det är digitalt, print eller etermedier. Hur det faller ut ska bli intressant men det är en lång väg och är man en liten tidning är det betydligt svårare att göra detta arbete.

Redan sent 90-tal gjorde vi ett räkneexempel på att distribuera tidningar digitalt på Dagens Nyheter, basen för detta låg i att kostnaden för tryck och distribution av papperstidningen åt upp prenumerationsintäkterna… dvs lönekostnader för anställda inkl journalister var tvunget att täckas via annonser… Detta faktum gillades inte av redaktionerna men var ett faktum. Att ge ut en digital tidning på motsvarigheten till iPad eller liknande var vår dröm redan då och vi räknade hem affären tom om vi mot en 2-3 års prenumeration skänkte dom en platta. Just för att vi kunde expandera både journalistiska möjligheter med grafik, färg och rörliga bilder samt utveckla annonsmöjligheterna som man kunde ta bra betalt för. Vi planerade aldrig för stora mängder fritt material, bara en basdel som teaser i princip… och de intervjuer vi gjorde visade på att det fanns täckning hos prenumerantbasen för den hypotesen.

Allt detta arbete blev egentligen omintetgjort av medierna själva i sin tävling att lägga ut gratismaterial och tro att banner/displayannonsering skulle kompensera för intäktsbortfallet… korkat men sant… Pay-wall lösningar har kommit och gått och jag väntar med spänning på att se vad som sker med plattorna nu. Jag har ett tips dock, prissätt prenumerationerna digitalt lägre för distribution och tryckkostnaderna är borta i prinicip… det är en väg att börja vandra…

Allt sedan bloggarnas gjorde inträde på allvar blev livet betydligt mer intressant rent informationsmässigt både media och marknadsmässigt då informationsövertaget jämnades ut en hel del mot det traditionella medierna. Efter det insteget har journalistrollen har alltmer ifrågasatts och bla Isabella Löwengrip dissar journalister och journalisthögskolan. med inställningen att den är ett skämt och startar tidning med sig själv som chefredaktör. HuffingtonPost är fortfarande för mig ett ganska skrämmande exempel på hur man paketerar om andras material och sen utnyttjar bloggare som ej får betalt för att ge ut en produkt som man sen tjänar bra med pengar på.

Det kan fungera om man inte har ambitioner att utveckla världen och att kunna sikta på att vara noga med källkritik, förstå sammanhang utifrån ett större perspektiv och förmedla dessa på ett sätt som gör att ett större antal människor faktiskt kan relatera till svårare ämnen och konsekvenserna av dessa skeenden. Det kräver både pedagogiska ävner, förmåga att förstå sammanhangen, hämta källinfo och kritik, intervjua och skriva… det är inget som gemene man/kvinna kan göra. Alla är INTE journalister som man gärna vill göra gällande från bl a det senaste webb-skottet Ájour som säger sig vilja bryta ny mark inom journalismen, man pratade upp det innan och självklart hängde twitterfolket på eftersom det var personer med mycket cred och kunnande som låg bakom detta initiativ.

So far är det i mina ögonen bara en blogg med lite mer fokus på läsarinteraktion och länkningar till andra artiklar. Självklart skrivs det också bra artiklar men den är ingenting som är särdeles nyskapande förutom just att skribenterna interagerar med de som kommenterar. Det är varken mer eller mindre än så… en blogg som inte verkar ha en långsiktig plan men den där låter jag Fredrik Strömberg uttrycka det betydligt bättre än vad jag kan i sin blogg.

Nu är det inte kompetensen hos de som är skribenter hos Ájour jag har en åsikt om för dom är kompetenta och skickliga yrkespersoner som vet vad journalistrollen innebär och är prisbelönta flera av dom. Det som jag vänder mig mot är att de faktiskt snyltar på andra mediers artiklar till en alldeles för stor del. Det är att i princip stjäla andra personers arbete. Jag vet inte vad affärsmodellen är eller rättare sagt som Fredrik påpekar i bloggen dom har ingen affärsmodell och man stoltserar med det… Helt ok men man ger inte världen något nytt och substantiellt och man gör en halv HuffingtonPost faktiskt, det ogillar jag!

Så vad måste till? Jo i mina ögon som faktiskt är en informationsfrihetsivrare så är det lite kluvet men bra saker kostar pengar, prenumeration på att få information paketerad av människor som har som jobb att försöka sålla och granska är något jag är beredd att betala för, och jag vet att majoriteten är det med… det handlar bara om paketering och att visa på att man tillför värde. Det är de flesta tidningar och mediahus rent ut sagt jävligt usla på, man vågar inte ställa sig upp och säga, Detta är vi bra på, detta ger vi dig, detta är våra kvaliteter som du betalar för och vill du känna dig rimligt säker på att få information vettigt paketerad och kvalitetsgranskad så kom till oss och våra samarbetspartners.

Så bra samarbeten, bra paketering, förnuftig marknadsföring, kreativ och begåvad läsarinteraktion och annonspaketering… lättare sagt än gjort men görbart!

Så försvara journalisten och kasta ut en och annan managementkonsult ur ledningsgrupperna för dom har ofta ett hjärta som inte ser kvalitet och mjuka värden som en vinnande faktor… LEAN och liknande i alla ära men det kostar att göra bra jobb…

Hardship while trying to be truly digital…

Back in 1975 there was a prediction in Business Week about the paperless office and since then usage of paper in offices doubled between 1980-2000… However it is now on a decline due to the rise of more efficient storage and retrieving systems, computer, tablets, smart phones and a general awareness on the issues of cutting down forests to produce paper.

Enough with the history lesson… I have tried for many years to be as paperless as possible but due to all sort of hindrances by sources like government, offices&managers etc it has been quite a disappointment and I was on the verge of giving up but… well those who know me also are aware that I do not easily give up… ;D also called an ass… and yes I do NOT own a printer…

I try to use mobile tickets where possible and one trip, while working in Denmark a couple of years ago, I took the ferry between Sealand and Jutland and they sent me a pdf-ticket… I am pretty sure they wanted me to print it but I kept it in the phone and just gave them the smart phone to scan the bar code… At first they looked slightly bewildered but gave it a try… worked like a charm and at that point I decided to not print anything that is not necessarily needed to be print…  Just last week I attended a seminar by a hot digital company in the PR-sector and they sent pdf-tickets to be printed… which I already had teased them for and by default I just displayed the ticket in the iPad and they imaginary marked it with a pen because the bar code on the ticket was only for show since they had no bar code-reader…  😀 *LOL*

Cases where the digital arena is moving forward quite quickly now after been slow are banking where it is almost possible to use a pre-downloaded token for doing all banking tasks in the mobile och computer… except for the fact that my operator Tele2 here in Sweden do not support the official standard token that most banks use… #FAIL to that comes that my bank Swedbank claims to be digital but… they do not have an app tailored to fit an iPad or Android Tablet so using it for paying bills are virtually impossible…

I can give an innumerable amount of cases where the intent is good but the delivery is failing due to the fact that no one is looking at the user and the environment the user are operating in. No one are really thinking it through when deploying a new digital initiative…

I have a couple of great cases on this from the government and private companies in Sweden that would make everything soot much easier…

1. There is an agency called Försäkringskassan that manage most of the public aid system including the compensation that you get if your kid is sick and you have to stay home. You can either call in or log-in to your personal account and report the start date of sickness, how many days etc, make the claim of the money BUT… then they send you a letter that need to be signed by you and the kindergarten/school to verify that the kid has in fact been ill and at home… And there the whole process crash and burn because you create a layer of manual handling that gives that you might see your money in about 6 weeks if you are lucky… So instead why not have a log-in to sign off for those who have to do verify it… The amount of time and resources spent on this process halts all development and creates problems in all instance’s with burned out staff and pissed off citizens that do not get their money…

2. To get a passport in Sweden you need to have a piece of paper call proof of person translated and similar to a birth certificate. All that data exist in the databases and you need to have it sent to your address to be able to go with a your driver’s license or your old passport or with a person that can verify that you are you… why just not look it up in the database directly and put a fingerprint as a verifier or a similar method… no more paper and 3-5 working days extra in the process if you are unlucky…

3. E-business, I can order clothes from China or the US and do every part of the transaction including payment on-line and digitally and everything is kept track of but when the delivery people arrives very nicely at my doorstep with the package I have to sign a paper that I have received it… #Fail

So what do I see as necessary to further the process of being as digital as possible…

  • A national register for digital signatures that are to be used for all public and governmental signage. ONE standard!
  • The above mentioned standard would also include signature at banks etc and give you access to your medical history.
  • A pad/slate or laptop for all children at school for learning and possibility to digitize homework when they learned to write…
  • Force one common platform for ticket system for all public transportation all over Sweden with one swipe-card and one sms-ticketing method

With these initiatives it would be so very much easier to do all public business and go on as a digital citizen without having to receive papers on everything incl you bills.

So please hear my plea and give me the possibility live without any unnecessary paperwork…